18 oktober 2012

Varde ljus

Bild: Moi - en liten del av min lilla hall ...

Goder afton bloggisar!
Här har det varit två intensiva dagar. Har fikat och fikat med mina vänner och det är alltid så trevligt. Det blir mycket prat och skratt och jag njuter för fulla muggar. Här i stugan har vi ljusmys varje kväll. Jag tror att det lättar upp stämningen och att det blir så fint sken i stugan att man inte känner av den mörka årstiden på något negativt sätt än. Har säkert bränt tusen ton med med värmeljus men det är det värt. Nu är dotra i stallet och gullar med sin Caven och jag ska laga mat så det är klart när hon kommer hem. Men jag vet inte än vad jag ska laga, vi får se vad jag hittar på. I morgon är det redan fredag. Skönt.

Tänk att det är ett år sedan idag pappa åkte in på operation i Uppsala för sin tumör i hjärnan, och han vaknade aldrig upp efter det. Tänk att han kämpade i sin koma ända till februari månad...  Jag förstår inte vart tiden har tagit vägen.

♥ * ♥  * ♥
 Tankarna går till papps ikväll. ♥

Kramar Ina

4 Söta Kvitter ☺:

Inspiration i vitt sa...

Javisst är det mysigt med mycket ljus. Just nu doftar det mycket av mina nya doft ljus här hemma. Har en underbar doft som heter "den första snön"
Din pappa har det nog väldans fint där han är. Kram på dig/Ingela.

Majberggrens's Värld sa...

Ser att du har en "rostavla" på väggen och jag undrar om du sett min "lilla utlottning" där det bla finns 2 ark med rosor att göra egna tavlor av.
Det var en svår sjukdom din far hade och jag förstår att dina tankar går till honom idag. //M

~ Ina ~ INASHOUSE sa...

"Den första snön" låter väldigt spännande som doft Ingela. Ljusen ger en mer än man tror, förutom mysig stämning så kan det blir ett samtalsämne då de döper dofterna så roligt. :) Jag ska shoppa ljus nästa vecka. Får se vad de doftljusen kommer att heta.

Jag tror att min pappa har det bra hos farmor nu. Men det smärtar än idag av tanken på vad han fick gå igenom innan. ♥

Kramar
Ina

~ Ina ~ INASHOUSE sa...

Åh det måste jag ha missat Maj! Jag ska genast kika in och kolla efter tävlingen. :)

Min far var en kämpe ända in. De kallade han för stålmannen på avdelningen. ♥ Tänk att ha en tumör i 15 år utan att veta av den och att inte ha några kännbara symtom fören på slutet. Konstig och tuff sjukdom. Men han kämpade lilla pappsen.

Kram
Ina