1 januari 2013

Livsförändringar ...


Hello my diggers!
Läget? Allt bra?
Idag har det bara varit chill och slapp i soffan.
Sitter och kollar Ivanhoe och funderar...

Idag har jag nästan lite ångest. Vet ej varför. Men det kan bero på en kombo av rastlöshet och velandet som har naglat sig fast i mig ett tag. Har jag beslutat rätt? Fördelar - nackdelar. Vad vill jag? Jag trodde att jag hade bestämt mig och lade undan funderingarna men de kom tillbaka idag. Men nu har jag pratat med mor min och jag har bestämt mig för att flytta. Yes. Det är sant. Att såna beslut kan ge ångest kan jag nästan inte förstå men jag och dotran har bott i kråkslottet i nästan tolv år så det är väl kanske inte konstigt att det känns. Min far köpte detta hus för att han tyckte att barnbarnet (min dotter Mikaela) skulle växa upp i hus och ha det bra. Det tackar jag för hela mitt hjärta att vi fick den möjligheten. Jag har hyrt huset och det har fungerat bra men nu känner jag att jag orkar inte mer ensam. Det räcker inte att klippa gräsmattan en gång i veckan sommartid och tro att det duger. Det är såå mycket mer för att inte försumma ett hus och trädgård. Nästan heltidssysselsättning. Man måste underhålla gamla hus. Jag vill inte heller att mor ska ha denna börda med att hyra ut huset. När stora saker går sönder eller måste åtgärdas så är det mor som ska ta alla beslut och tar kostnaderna. Jag vill inte att hon fundera på vad som kommer näst. Hon bor själv i hus och har även en sommarstuga att vårda. Jag vill eller kan inte ärva detta hus heller. Den dagen det skulle hända något med huset så har jag inte ekonomin eller bufferten att laga och reparera något... Ja ni förstår hur mina tankegångar har gått ... Jättejobbiga tankar...


Fördelarna med att bo kvar slog stort mot nackdelar. Men jag vill bygga ett nytt bo med dotran innan hon flyttar hemifrån och det gör hon inom snar framtid. Min rygg pallar inte trädgårdsskötsel. Inte så som jag vill ha det. Jag är inte nöjd med att bara klippa kanter och gräsmatta som många gör. Jag vill mycket mer och det går inte. Jag vill ha en standard som jag inte kan åstadkomma med min kropp och min ekonomi. Jag hoppas innerligt att den person som köper stugan vårdar huset ömt och ger den mycket kärlek. Huset fyller 70 år i år. Lika gammal som min far skulle ha blivit. Jag ska fira sista våren och förhoppningsvis sommaren med glädje i huset. Bara njuta och pyssla i trädgården och tacka för alla år jag och min dotter fick.



Jag skrev tidigare att jag skulle göra tre förändringar 2013 men det får nog räcka med två. Den andra är att jag måste ta hand om min kropp nu. Den är inte i bästa skick. Min rygg är inte den bästa och jag kan inte knapra medikamenter i mängder dag ut och dag in. Mitt ena ben är trött, kall och tung. Tre operationer och den är i olag fortfarande. Jag har ständig smärta men det är inget jag går och säger hela tiden utan man blir liksom nästan van att ha ont. För att få bukt med mina smärtor så ska jag försöka gå ner lite i vikt. Japp, jag har gjort det typ hundra gånger förut och har alltid pendlat i vikt men nu måste jag göra det för min hälsas skull och inte för att se smal och fin ut. Att bära 30 kg utöver är en börda för kroppen. Man blir liksom inte yngre. Krämporna kommer smygandes hela tiden överallt. Så nästa vecka ska jag börja på Viktväktarna. Jag skulle vara såå glad om jag gick ner tio kilo för då känner jag mig lättare och kanske blir lättare till sinnes. Håll tummarna är ni rara!

Så nu mina kära vänner så börjar ett nytt kapitel i mitt liv och jag ska fortsätta blogga. Jag hade tänkt att säga tack och hej här och nu idag. Men jag gillar att blogga och jag tycker om att följa er. Det ska inte handla om min vikt (förhoppningsvis) utan det blir om min sista tid i kråkslottet - som min far kallade detta hus för. Så får ni följa mig och min framtida flytt... Vart jag har tänkt att flytta får vi se för jag vet inte heller vart vingarna bär...

Må så gott mina kära läsare och jag önskar er alla en fin start på 2013!

Bamsekramar - Ina


11 Söta Kvitter ☺:

gunsan sa...

Kommer att hålla tummarna för att du kan gå ner lite i vikt och att du hittar ett nytt boende där du kan trivas.Det där är svåra beslut att ta,men ibland blir man bara tvungen.
Ha det fint.Kram Gunsan.

Hemmavid sa...

Hejsan kära Ina.

Det är ett tufft beslut att flytta. Hoppas verkligen att du hittar ett ställe som känns som HEMMA...

Lycka till med Viktväktarna också, läser gärna om din viktresa.

Må så gott och vilken tur att du inte beslutade dig för att sluta blogga!

Kramen Jenny

Hemma på Sjuan sa...

Kikar in här för första gången.
Förstår att det var ett svårt beslut att bestämma sig för att flytta men det är tufft att ha hus själv! Viktigt att göra det som känns bäst! Hoppas det blir bra i ny lägenhet och lycka till med viknedgången! Jag har minskat 5 av förhoppningsvis 10 (eller 7-8 i a f...)sen september.
Läser gärna om hur det går :)
Kram Suss

Lisa-Maja sa...

Det är inget lätt beslut man gör när man bestämmer sig för att flytta, inte när man trivs. Men förändringar är bra! Det kommer att bli gott för Dig och din dotter att flytta. Ett hus sköter sig inte självt, det skall gudarna veta... det finns så många fina boenden så ni kommer att hitta det ni söker. Värk, värk, värk...jag vet vad det är, ständig värk, men precis som du skriver så vänjer man sig vid smärta. Vissa dagar klarar jag bra, andra inte.
Självklart ska jag hålla tummarna för dig! Du fixar detta!! Vi runtom stöttar dig!! att skriva är jättebra så om du orkar, fortsätt blogga fast på dina premisser, så att det blir roligt! Men här ute i den s k bloggvärlden finns det alltid stöd och uppmuntrande ord på vägen:)

God fortsättning och var rädd om Dig!!
kram lisamaja

Rosan sa...

Jag kommer att hålla båda tummarna för att allt ska gå bra för dig, både vikten och framtida flytt.
Jag är så tacksam för att du bestämt dig för att fortsätta blogga, för jag blir nästan alltid lika glad när jag kikar in här på din blogg och läser vad du skrivit.
Kram

Majberggrens's Värld sa...

Låter som två bra beslut som kommer att påverka dig och din dotters liv i positiv riktning det känner jag!!
Skulle aldrig orka med ett hus själv och som du skriver det är inte bara gräsmattan....alltid är det något som ska repareras, investeras i mm.
Följer med intresse din "resa" under 2013. //M

House and Garden by Bia sa...

Hej kära vän!
Om man ger sej tusan på nåt så kommer man att klara det!
Jag har också värk nästan varje dag, men jag kan leva med det, så farligt är det inte med mej, men jag förstår iaf. Kul att du fortsätter blogga ;))
Vi har ju lite gemensamt så jag tycker det är kul att följa dej ;)
Kram från bia

Prinsessorna på Bellevue sa...

Meen, vilket svåårt beslut... Allt kommer såklart att ordna sig till det bästa och det allra viktigaste är ju att då mår bra och slipper ha ont hela tiden! Ibland kanske man måste stänga vissa dörrar för att andra ska kunna öppnas... Jätteroligt att du fortsätter att blogga. Har tänkt precis Det kanske jag gör. All lycka till dig och jag ska hålla alla tummar och tår för att du ska lyckas med ditt mål!

Kraaaam

Prinsessorna på Bellevue sa...

Hmmm, text försvann. Alltså, har tänkt precis som dig, att jag ska sluta blogga, Tvärt, så där.

Kraam igen!

Cat sa...

Förstår att funderingarna har gått fram och tillbaks ang lilla söta huset, men när man väl bestämt sig för nåt så brukar det oftast bli bra.
Och att det är mycket jobb med hus har jag ju förstått,så att ensam sköta om ett hus är nog ingen dans på rosor.

Ska bli intressant att få fortsätta läsa din blogg så att inte sluta blogga var ett bra beslut.

Ha det gott :)
//Catta

Eva in Athens, Greece sa...

Låter jätteskoj! Jag vill oxå ta något sådant stort beslut...! Tråkigt med din rygg och ditt ben, men du ska se att det kommer att bli skillnad nu då du ska gå ner i vikt, och det kommer du definitivt att göra med Viktväktarna. Lycka till!
Kram, kram